I fredags åkte vi till Stockholm för att först besöka Forsbergs skola på söder, sen besökte vi ett designkontor, Myra, för att sen till sist besöka ett konstfack vid Telefonplan.
Forsberg var en riktigt trevlig skola och otroligt härliga och kreativa slutprojekt alla hade gjort. Min absoluta favorit var någon som hade dukat upp med tallrik, bestick och glas som en finmiddag, och när man lyfte på alla delarna så spelades det något ljud. Där kunde man skapa lite musik, askul! Någon annan hade gjort om alla flaggor i världen på ett sätt så man kunde läsa ut vart i världen landet befann sig och sen lite annan kunskap om landet så som export och import osv.
På designkontoret Myra fick vi lyssna till en person som jobbade där och höra hur de arbetar där. Det var kul och skönt att lyssna på det då jag blev mycket lugnare över min framtid och kände att det här kommer ju bli riktigt kul att jobba med sen. Så det var riktigt kul!
Tillsist så var vi på konstfacket vid Telefonplan. Det första huset vi gick in i handlade bara om konst. Det första vi la märke till att vi hade inte direkt någon nytta av att vara där och se på det, vi fattade inte riktigt vad vi skulle lära oss utav det där. Men det fanns ett rum där som verkligen sitter kvar på minnet. När man kom i det rummet så var det en bas som bankade på och skulle föreställa hjärtfrekvensen. Sen pulsen ändrades sedan för att illustrera olika känslor så som glad, ledsen, nervös osv. Det var riktigt obehagligt. Jag och min klasskompis var tvungna att gå ut för det blev så sjukt jobbigt efter ett tag. När vi kom in i det andra huset där det handlade mer om industridesign så var vi så trötta att vi inte orkade kolla så noga. Men där fanns det en matta och nån form av fruktskål som hade eget liv. Mattan rullade ihop sig när den blev smutsig eller blev arg om nån klev på den med smutsiga skor. Det var lite kul att se faktiskt. Det visar på att man behöver en ganska god fantasi för att göra nya utvecklade saker som ingen har kommit på tidigare.
